Problem med hemsidan

Som ni säkert märkt har vår hemsida slutat uppdaterats frekvent de senaste månaderna. Anledningen till detta är att vi sen i våras råkat ut för en del tekniska problem. Medan vi väntar på en lösning på dessa kommer inte hemsidan att uppdateras. Vi hänvisar därför intresserade till andra kanaler.

Twitter 30 nov 1

Youtube

RKU:s hemsida

Kommunistiska Partiet Stockholm

Vi ses på barrikaderna!

Antisexistisk Demonstration i Tanto

Lördagen den 25 maj deltog RKU på en antisexistisk demonstration i tantolunden. Demonstrationen arrangerades av Rädda Barnens Ungdomsförbund. Från början var det tänkt att den skulle hållas utanför American Apparell, men då platsen var uppbokad sedan tidigare valde arrangörerna att flytta till Tanto.
Demonstrationen hölls för jämlikhet och mot sexism, där American Apparells reklam lyftes som ett särskilt grovt exempel http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16775451.ab
Mellan talen körde den feministiske reggaeartisten Tiffany Kronlöf ett par låtar.

Vi i RKU Stockholm håller med om att sexismen breder ut sig i samhället, i media och i reklam, och att detta är något som måste bekämpas. Till skillnad från liberala feminister ser vi att kapitalismen tjänar på sexism, och stärker därför patriarkala strukturer. Kvinnosynen i vårt samhälle är tydligt på väg i fel riktning.
Klasskampen och kvinnokampen är lika beroende av varandra.
För att uppnå ett jämlikt samhälle räcker det därför inte med att bekämpa de värsta uttrycken av könsförtryck. Vi menar att feminismen och klasskampen måste sammanföras till en kamp för att kasta undan det patriarkala kapitalistiska samhället.

Röd Front

stockholm2-w400pxRöd Front höll ställningarna i Stockholm, med över tvåhundra i tåget och mer än det dubbla på det efterföljande mötet.
Bland talarna fanns Jonathan Lagnebjörk från RKU, Vania Ramirez, distriktsläkare och medlem i Kommunistiska Partiet,Jan-Erik Romson från Syriensolidaritet samt partiordförande Anders Carlsson

RKU-Stockholms tal:

Kamrater och mötesdeltagare

Vi lever i en hård tid. När vi stod här för ett år sedan var 147 000 ungdomar arbetslösa i Sverige. 147 000 killar och tjejer som på olika sätt stod utanför arbetsmarknaden. Men det var då. Idag har andelen arbetslösa stigit till 182 000 ungdomar . Mer än var fjärde ungdom är arbetslös i Sverige och ändå gör Regeringen Reinfeldt och det nya ”arbetarpartiet” ingenting för att lösa problemet. De så kallade lösningar som de har är fler osäkra anställningar, lägre löner och till råga på allt höjd pensionsålder. Det är att spotta oss i ansiktet. Eller så kan man uttrycka det som vår statsminister: ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge av massarbetslöshet. Om man tittar på ¬etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”

Om osäkra anställningar skulle ge fler jobb, skulle väl inte en enda svensk vara arbetslös med tanke på alla olika former vi har. Timvikariat, bemanningsföretag, projektanställningar, visstidsanställningar osv. Det enda detta och sänkta löner leder till är en arbetsmarknad där en allt större del av kakan hamnar i kapitalisternas fickor. Se bara på hur klyftorna ökat och ytterligare ökat de senaste 20 åren!

De lösningar som borgarna kommer med syftar inte till att lösa arbetslösheten. De syftar inte till att förbättra människor vardag. Tvärtom. Det enda de vill åstadkomma är att öka vinsterna för dem som lever på andras arbete. Och då spelar det ingen roll vilka offer som krävs. Är du cancersjuk? –Det är bara ut och konkurrera om de få jobb som finns.

Håller du inte måttet? Är du inte tillräckligt anställningsbar? Ja då kan du alltid tvingas till en anställning hos Sveriges största arbetsgivare. Fas 3. Genom dessa metoder ökar man inte bara pressen på oss ungdomar. Man urholkar i längden anställningstryggheten för alla arbetare.

Ända sedan nyliberalismens intåg i Sverige har kapitalisterna haft lekstuga och det är vi som har fått betala. Ta två aktuella exempel. 2009 köpte statliga Vattenfall holländska Nuon. Förutom det tvivelaktiga i att köpa miljöfarliga kolkraftverk var Nuon-affären den största kontantuppgörelsen i Sveriges historia. Hela 97 miljarder kostade affären oss skattebetalare. Vilket redan lett till 15 miljarder i förluster och det är bara början. Där kan man snacka om att vara ansvarsfull med pengar.VD tyckte väl mest att det var roligt.

Låt oss gå till de andra exemplet. Flygbolaget SAS har under flera år visat förluster och slutet av förra året ställde SAS ett ultimatum till sina anställda. Sänk era löner – annars försätter vi företaget i konkurs. Ett efter ett gick de skandinaviska fackförbunden med huvudet böjt och skrev på lönesänkningsavtalet. Det hela gick så smidigt och smärtfritt att SAS-cheferna kände att de behövde en liten belöning för besväret. Så den 11 januari i år gav de sig själva 14 miljoner i bonusar – skattefritt.

Det är en sjuk tid vi lever i, när alla politiska satsningar som görs är satsningar som inte gynnar folkflertalet. De ger storbolagen sänkta bolagsskatter samtidigt som de höjer kostnaderna för vårdbesök och kollektivtrafik. De sänker arbetsgivaravgifter och säljer ut skolor, sjukhus, apotek. De talar om behovet av en ökad lönespridning för tillväxten samtidigt som en genomsnittlig storbolags-VD tjänar mer på ett år än en industriarbetare tjänar under en hel livstid.

Att de genomför den här politiken är inte konstigt. De borgerliga partierna har alltid tjänat storkapitalet, på ett eller annat sätt. Det som däremot borde vara konstigt är det faktum att den så kallade ”oppositionen” inte tar det gyllene tillfället att faktiskt vara opposition. Ta bara frågan om vinster i välfärden.

Friskolereformen har skapat ett segregerat skolsystem där kostnaderna dumpas på de kommunala skolorna samtidigt som de stora skolföretagen kan skära guld med täljkniv. Resultatet är allt fler elever per klass, färre lärare och framför allt sjunkande kunskapsnivåer. I sjukvården och äldreomsorgen har vi sett vidriga förhållanden. Där multinationella företags vinstjakt lett till så allvarlig vanvård att patienter dött.

Det här är en stridsfråga som borde vara självklar. Man behöver inte vara vänster för att se det sjuka i en marknadsstyrd välfärd. Undersökningar visar också att så är fallet, hela åtta av tio svenskar är emot vinstuttag. Men för sossarna är det inte lika lätt. För dem är det viktigaste att försöka hålla sig på god fot med en allt hungrigare kapitalistklass. Den stora stridsfrågan på sossarnas kongress ledde ju inte heller till något förutom några skrivningar om kvalitetsplaner och krav.

De vågar inte utmana storbolagen och aktieägarna eftersom de accepterat den enda vägens politik. En idé om att det bara finns ett sätt att få ett fungerande samhälle och det är genom ge företagen så många fördelar som möjligt. För om företagen tillåts göra större och större vinster så kommer detta slutligen att droppa ner till resten av samhället i form jobb.

Det är den politiken som gör att det socialdemokratiska facket villigt skriver på lönesänkningsavtal för ungdomar. För om ungdomar tjänar 25% mindre så kommer väl fler bli anställda? Absolut inte, det enda det leder till är en ännu vidrigare arbetsmarknad för oss unga medan ägarna kan öka sina vinster. Ett företag anställer inte personal för att vara snäll, ett företag anställer för att kunna öka sina vinster. Finns det inget behov av mer personal för att bygga ut verksamheten kommer inte heller fler att anställas oavsett lönesänkningar.

RKU har gång på gång upprepat att detta kommer leda till lönedumpning. Att förutom de direkta lönesänkningar för de ungdomar som får ett ungdomsjobb så kommer detta sätta press på lönerna för de som har arbete och för de som är över 25. Men inte trodde vi att det skulle gå så fort. I måndags skulle Kommunal gå i strejk, men man valde istället att acceptera medlarnas bud. Det hela basunerades ut som en stor seger, och visst 1700 kr är pengar. Men samtidigt gick Kommunal med på att slopa åldersgränsen för ungdomsavtalet, vilket innebär att även som 40-åring får räkna med 25% lägre i lön.

Man ger företagen eftergifter efter eftergifter och hoppas in i det sista att snart, snart kan vi väl vara tillbaka i folkhemmet igen. Tillbaka till en tid där arbetarrörerlsen och borgarklassen gemensamt kan lösa all världens problem. Men det kommer inte hända. Den europeiska kapitalismen befinner sig i kris. Den befinner i jakt på nya vinster och på nya marknader att plundra. Krisen beror inte på ett antal giriga ägare utan är inbyggt i själva systemet. Kapitalismen måste hela tiden öka vinsterna. Och när detta sker på bekostnad av samhället, när befolkningen inte längre har råd med den konsumtion som krävs för att hålla systemet igång så krisar kapitalismen. Så enkelt är det.

Kapitalisterna vill inte och kan inte samarbeta. Det enda sossarna och vänsterpartiets tro på en human kapitalism, en reglerad krisfri kapitalism leder till är att kriserns kostnader vältras över på samhället, på arbetarklassen. Det enda som kan lösa de återkommande kriserna, som kan lösa en allt råare kapitalism är en systemkritisk kamp. En kamp som ifrågasätter själva kapitalismen.

Vi tror inte på förändringar via röstsedeln. Förändringar sker inte med nya smarta och ansvarsfulla reformförslag. Det sker genom kamp underifrån. Där arbetarklassen och folket organiserar sig för sina intressen. För ett samhälle som inte styrs av vinstintressen. För ett verkligt demokratisk samhälle där det är vi som bestämmer över ekonomin och produktionen. För ett samhälle utan utsugning.

Eller för att sammanfatta skiljelinjen med ett citat från Socialdemokraternas partiledare, Stefan Lövfen: ”Vi behöver skapa ett globalt handslag mellan arbete och kapital” Och det är det som är det grundläggande problemet med den så kallade oppositionen oavsett om de kallar sig för socialdemokrater eller vänsterpartister. Tron på det reformistiska klassamarbetet. För det samarbetet övergav kapitalisterna för länge sen.

Det går inte att sträcka ut en hand åt den som inte vill ta emot den. Åt en som istället oavbrutet slår en, gång på gång. Arbetarklassen måste sluta vända andra kinden till. Det är dags att slå tillbaka. Klass mot klass!

Torgmöte i högdalen

Lördagen den 27 april höll Kommunistiska partiet och RKU ett uppskattat torgmöte i Högdalen. Flygblad delades ut, tidningar såldes och stämningen var god. Talade för RKU gjorde Nils Råstander.

IMG_0695

RKU:s tal:
Jag tänker idag tala om företagande. Mer precis om företagandet som vår nya samhällsnorm. Tänker man efter är det inte svårt att se vad jag menar. Tunnelbanan är fylld av diverse skolor och kurser som gör reklam för att vi ska utbilda oss till att bli företagare, entreprenörer och vad det nu kan kallas. Utbildningsföretag skyltar med att lära ut innovation och konsten att sköta en verksamhet. Som ung i Sverige idag får jag lätt intrycket att vi förväntas starta företag. Att det är så man kommer någon vart i världen. Många gymnasier har detta som en stor del i sina program, att lära sig starta företag.

Låt oss nu ta ett steg tillbaka och fundera över detta. Det är uppenbart att vi inte kan starta företag allihopa. För vad består ett företag av, förutom ägarna dvs grundarna? Jo, av anställda. Men i den rådande samhällsnormen, som vi ungdomar förväntas passa in i, finns inga anställda. Nej, alla kan och ska starta företag, för det är företagen som sätter världen i rörelse.

Eller vänta nu, var det verkligen så? Se till samhället, för att samhället skall fungera krävs tusentals och åter tusentals människor som arbetar inom vård och skola. Tusentals människor behövs till att bygga bostäder, vägar, att städas toaletter och dela ut post. Alla dessa grundläggande tjänster, utan vilka vårt samhälle inte skulle kunna existera, utförs av stora grupper människor som arbetar tillsammans. Inte av egenföretagare, det säger sig självt att vården skulle vara, om möjligt, ännu mer kaotisk om varje sjuksköterska hade sitt eget vårdföretag.

Så vart kommer då denna hets, för det vill jag påstå att det rör sig om, till att bli företagare? För mig som kommunist blir det uppenbart att det rör sig om en politisk ideologi som genomsyrar vårt samhälle. De styrande politikerna genomför reformer, skattelättnader och lagändringar som alla gynnar företagare. Det är uppenbart att detta marknadsliberala dogma skulle gynnas av att fler hade företag.

Nu är det lätt att tro att om saker och ting blir bättre för företagare, så är det bara att bli en själv, så kommer man få sin del av kakan. Tyvärr är det inte så. De som egentligen gynnas av den rådande politiken, är stora bolagskoncerner och rika aktieägare. Jag lovar, vi kan gå hur många företagarkurser som helst, men utan kapital, utan stora mängder pengar sedan tidigare, kommer vi aldrig att nå något annat än det vanliga slit som folk utan egna företag gör, och inte heller mer pengar.

Nej kamrater, detta dogma, denna illusion av entreprenörskap finns där för att splittra oss. Vi som har mycket mer att tjäna på att arbeta tillsammans, vi ungdomar i arbetarklassen.
För vad har denna entreprenörside egentligen gett oss? Trotts alla sina så kallade innovationer har den sittande regeringen bara lyckats åstadkomma sämre vård, sämre skola, färre bostäder och inte minst allt mer överarbetad personal.

Är det ett sådant samhälle vi vill ärva? Jag vill inte det, och jag tror ingen annan vill det heller. Tillsammans kan vi uträtta stordåd, men då måste vi först slå bort illusionerna om individens fantastiska förmåga och inse att enbart som ett kollektiv kan vi ta hand om varandra och skapa en framtid värd att leva för!

Torgmöte i Farsta

Lördagen den 4 April hade Kommunistiska Partiets sydöstra partiförening torgmöte med RKU i Farsta Centrum. Temat på torgmöte var kommunisternas vårdkampanj ”Människovärde eller Marknadsvärde. Vi i RKU tog upp frågan om de osäkra anställningar som vi ungdomar tvingas till också i så viktiga sektioner som vård och omsorg. Talade för RKU gjorde Jonathan Lagnebjörk.

RKU:s Tal:
Idag dras vi ungdomar med en allt osäkrare arbetsmarknad. De osäkra anställningar vi dras med ska göra arbetsmarknaden mer flexibel och minska arbetslösheten. Vi ungdomar ska bli anställningsbara och få in en fot på arbetsmarknaden. Har detta lyckats?

Ja och nej. Uppenbarligen har arbetsmarknaden blivit flexiblare: vi har timanställningar, bemmaningsföretag, vikariepooler, deltidsanställningar, timvikariat mm. Men har detta sänkt arbetslösheten?
Idag är 157 000 ungdomar mellan 15 och år arbetslösa. Detta trots att regeringen minskat kostnaden för företagen att anställa ungdomar. Det är ett tydligt bevis på att varken osäkra anställningar eller sänkta löner leder till fler jobb. De som tjänat på detta är bara de svenska kapitalisterna som bara ökat och ökat vinsterna. De har tydligen också råd att betal ut saftiga löner till sig själva. En genomsnittlig VD på ett svenskt storföretag tjänar idag 46 gånger så mycket som en industriarbetare.

Kommunistiska Partiet driver under våren en vårdkampanj och som ni säkert vet är situationen på svenska sjukhus ohållbar. Hur tacklar då LO-facket Kommunal detta? Jo med att skriva på ett ungdomsavtal med arbetsgivarna. Det innebär att man kan anställa ungdomar i ett år med en månadslön på endast 12 500kr innan skatt. Och detta uatn några som helst löften om fortsatt anställning.
De enda som tjänar på detta är arbetsgivarna. Vårdtagarna kommer få en sämre sjukvård och omsorg när de ska vårdas av osäkra, stressade och underbetalda ungdomar. De fastanställdas löner kommer dumpas och arbetsvillkoren försämras. För oss ungdomar innebär detta ytterligare en osäker anställning med skitlön.

Vi i RKU menar att fack och arbetsköpare måste sluta spotta på oss ungdomar. Vi är värda riktiga, trygga anställningar med riktiga löner. Men för att få det måste vi bryta samförståndet. Det vi tjänar på, det förlorar dem på. Det måste vara slut på att gå med vilka skitavtal som helst.

Nu är jag trött på hela skiten

Nu är jag trött på hela skiten. Hela vårt samhälle, som består i ett litet antal mäktiga individer som äger och bestämmer över resten. Trött på att de ska äga all offentlig kommunikation. Där de säger att det är vårt fel. Att felet är att vi inte jobbar längre än vi gör. Att vi inte jobbar hårdare än vi gör eller konsumerar mer än vi gör.

De som påstår att det skulle vara fel på invandrare och flyktingar som flyr från krig där de har sålt bomberna. Som om att vi inte skulle ha råd med att ta emot folk som behöver någonstans att vara när deras hem förstörts, samtidigt som vi har råd med att stora bolag och rika ägare tar ut miljardbelopp i vinster, och fantasilöner till chefer som aldrig gjort ett skit för den.
De som påstår att vi inte kan prata så mycket om feminism, för att kvinnor i Sverige har det ganska bra ändå. Trotts att alla fakta säger tvärtom, att jämställdheten fortfarande är långt, långt ifrån eller ens i närheten av uppnådd.

Jag är trött på att få mothugg ifrån folk som proklamerar ”individens frihet”, när allt deras politik åstadkommer är mindre frihet för den absoluta majoriteten, och mycket mer, till en försvinnande minoritet. Ca 10% av Sveriges befolkning sitter på 70% av Sveriges tillgångar, men det var förstås skillnaden 2007, innan den nya regeringen sa åt statistiska centralbyrån att det var onödigt att mäta rikedom.

Och sist, men inte minst är jag förbannad över min egen sits. Att jag ärvt ett land där mina föräldrar och deras föräldrar arbetat och slitit för att bygga upp ett samhälle där människor kunde leva. Och nu ser jag hur det de lämnade som arv stjäls framför mina ögon. Och ges till överklassen. Jag ser hur den kapitalistiska världsordningen slår sönder ALLT! Från vårt klimat och ekosystem, vilka vi är beroende av för att överleva, till de fåtal privilegier som arbetarklassen skaffat sig under det senaste århundradet av kamp.

Jag tvingas leva i vetskapen om att barn dör i svält varje minut, samtidigt som mat dumpas i havet för att öka priset på det som finns kvar. Jag tvingas leva med att veta att växthuseffekten för varje år ökar vår medeltemperatur, mot nivåer som är så höga att vi inte kan förutsäga vad som kommer att hända med oss. Jag tvingas leva med att veta att det fälls bomber, som mitt land producerat och sålt, över människor som liksom jag bara vill leva och leva drägligt.

Och jag tvingas leva med att veta allt detta, samtidigt som jag får höra att den nuvarande världsordningen, är den enda möjliga.
Och till er som säger det vill jag bara säga: Jag vet att ni ljuger. Jag vet att en annan värld är möjlig. Och att en dag blir det för många som vet lika mycket som jag.
Och då jävlar…

Nils Råstander

Sida 1 av 812345...Sista »