Röd Front

stockholm2-w400pxRöd Front höll ställningarna i Stockholm, med över tvåhundra i tåget och mer än det dubbla på det efterföljande mötet.
Bland talarna fanns Jonathan Lagnebjörk från RKU, Vania Ramirez, distriktsläkare och medlem i Kommunistiska Partiet,Jan-Erik Romson från Syriensolidaritet samt partiordförande Anders Carlsson

RKU-Stockholms tal:

Kamrater och mötesdeltagare

Vi lever i en hård tid. När vi stod här för ett år sedan var 147 000 ungdomar arbetslösa i Sverige. 147 000 killar och tjejer som på olika sätt stod utanför arbetsmarknaden. Men det var då. Idag har andelen arbetslösa stigit till 182 000 ungdomar . Mer än var fjärde ungdom är arbetslös i Sverige och ändå gör Regeringen Reinfeldt och det nya ”arbetarpartiet” ingenting för att lösa problemet. De så kallade lösningar som de har är fler osäkra anställningar, lägre löner och till råga på allt höjd pensionsålder. Det är att spotta oss i ansiktet. Eller så kan man uttrycka det som vår statsminister: ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge av massarbetslöshet. Om man tittar på ¬etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”

Om osäkra anställningar skulle ge fler jobb, skulle väl inte en enda svensk vara arbetslös med tanke på alla olika former vi har. Timvikariat, bemanningsföretag, projektanställningar, visstidsanställningar osv. Det enda detta och sänkta löner leder till är en arbetsmarknad där en allt större del av kakan hamnar i kapitalisternas fickor. Se bara på hur klyftorna ökat och ytterligare ökat de senaste 20 åren!

De lösningar som borgarna kommer med syftar inte till att lösa arbetslösheten. De syftar inte till att förbättra människor vardag. Tvärtom. Det enda de vill åstadkomma är att öka vinsterna för dem som lever på andras arbete. Och då spelar det ingen roll vilka offer som krävs. Är du cancersjuk? –Det är bara ut och konkurrera om de få jobb som finns.

Håller du inte måttet? Är du inte tillräckligt anställningsbar? Ja då kan du alltid tvingas till en anställning hos Sveriges största arbetsgivare. Fas 3. Genom dessa metoder ökar man inte bara pressen på oss ungdomar. Man urholkar i längden anställningstryggheten för alla arbetare.

Ända sedan nyliberalismens intåg i Sverige har kapitalisterna haft lekstuga och det är vi som har fått betala. Ta två aktuella exempel. 2009 köpte statliga Vattenfall holländska Nuon. Förutom det tvivelaktiga i att köpa miljöfarliga kolkraftverk var Nuon-affären den största kontantuppgörelsen i Sveriges historia. Hela 97 miljarder kostade affären oss skattebetalare. Vilket redan lett till 15 miljarder i förluster och det är bara början. Där kan man snacka om att vara ansvarsfull med pengar.VD tyckte väl mest att det var roligt.

Låt oss gå till de andra exemplet. Flygbolaget SAS har under flera år visat förluster och slutet av förra året ställde SAS ett ultimatum till sina anställda. Sänk era löner – annars försätter vi företaget i konkurs. Ett efter ett gick de skandinaviska fackförbunden med huvudet böjt och skrev på lönesänkningsavtalet. Det hela gick så smidigt och smärtfritt att SAS-cheferna kände att de behövde en liten belöning för besväret. Så den 11 januari i år gav de sig själva 14 miljoner i bonusar – skattefritt.

Det är en sjuk tid vi lever i, när alla politiska satsningar som görs är satsningar som inte gynnar folkflertalet. De ger storbolagen sänkta bolagsskatter samtidigt som de höjer kostnaderna för vårdbesök och kollektivtrafik. De sänker arbetsgivaravgifter och säljer ut skolor, sjukhus, apotek. De talar om behovet av en ökad lönespridning för tillväxten samtidigt som en genomsnittlig storbolags-VD tjänar mer på ett år än en industriarbetare tjänar under en hel livstid.

Att de genomför den här politiken är inte konstigt. De borgerliga partierna har alltid tjänat storkapitalet, på ett eller annat sätt. Det som däremot borde vara konstigt är det faktum att den så kallade ”oppositionen” inte tar det gyllene tillfället att faktiskt vara opposition. Ta bara frågan om vinster i välfärden.

Friskolereformen har skapat ett segregerat skolsystem där kostnaderna dumpas på de kommunala skolorna samtidigt som de stora skolföretagen kan skära guld med täljkniv. Resultatet är allt fler elever per klass, färre lärare och framför allt sjunkande kunskapsnivåer. I sjukvården och äldreomsorgen har vi sett vidriga förhållanden. Där multinationella företags vinstjakt lett till så allvarlig vanvård att patienter dött.

Det här är en stridsfråga som borde vara självklar. Man behöver inte vara vänster för att se det sjuka i en marknadsstyrd välfärd. Undersökningar visar också att så är fallet, hela åtta av tio svenskar är emot vinstuttag. Men för sossarna är det inte lika lätt. För dem är det viktigaste att försöka hålla sig på god fot med en allt hungrigare kapitalistklass. Den stora stridsfrågan på sossarnas kongress ledde ju inte heller till något förutom några skrivningar om kvalitetsplaner och krav.

De vågar inte utmana storbolagen och aktieägarna eftersom de accepterat den enda vägens politik. En idé om att det bara finns ett sätt att få ett fungerande samhälle och det är genom ge företagen så många fördelar som möjligt. För om företagen tillåts göra större och större vinster så kommer detta slutligen att droppa ner till resten av samhället i form jobb.

Det är den politiken som gör att det socialdemokratiska facket villigt skriver på lönesänkningsavtal för ungdomar. För om ungdomar tjänar 25% mindre så kommer väl fler bli anställda? Absolut inte, det enda det leder till är en ännu vidrigare arbetsmarknad för oss unga medan ägarna kan öka sina vinster. Ett företag anställer inte personal för att vara snäll, ett företag anställer för att kunna öka sina vinster. Finns det inget behov av mer personal för att bygga ut verksamheten kommer inte heller fler att anställas oavsett lönesänkningar.

RKU har gång på gång upprepat att detta kommer leda till lönedumpning. Att förutom de direkta lönesänkningar för de ungdomar som får ett ungdomsjobb så kommer detta sätta press på lönerna för de som har arbete och för de som är över 25. Men inte trodde vi att det skulle gå så fort. I måndags skulle Kommunal gå i strejk, men man valde istället att acceptera medlarnas bud. Det hela basunerades ut som en stor seger, och visst 1700 kr är pengar. Men samtidigt gick Kommunal med på att slopa åldersgränsen för ungdomsavtalet, vilket innebär att även som 40-åring får räkna med 25% lägre i lön.

Man ger företagen eftergifter efter eftergifter och hoppas in i det sista att snart, snart kan vi väl vara tillbaka i folkhemmet igen. Tillbaka till en tid där arbetarrörerlsen och borgarklassen gemensamt kan lösa all världens problem. Men det kommer inte hända. Den europeiska kapitalismen befinner sig i kris. Den befinner i jakt på nya vinster och på nya marknader att plundra. Krisen beror inte på ett antal giriga ägare utan är inbyggt i själva systemet. Kapitalismen måste hela tiden öka vinsterna. Och när detta sker på bekostnad av samhället, när befolkningen inte längre har råd med den konsumtion som krävs för att hålla systemet igång så krisar kapitalismen. Så enkelt är det.

Kapitalisterna vill inte och kan inte samarbeta. Det enda sossarna och vänsterpartiets tro på en human kapitalism, en reglerad krisfri kapitalism leder till är att kriserns kostnader vältras över på samhället, på arbetarklassen. Det enda som kan lösa de återkommande kriserna, som kan lösa en allt råare kapitalism är en systemkritisk kamp. En kamp som ifrågasätter själva kapitalismen.

Vi tror inte på förändringar via röstsedeln. Förändringar sker inte med nya smarta och ansvarsfulla reformförslag. Det sker genom kamp underifrån. Där arbetarklassen och folket organiserar sig för sina intressen. För ett samhälle som inte styrs av vinstintressen. För ett verkligt demokratisk samhälle där det är vi som bestämmer över ekonomin och produktionen. För ett samhälle utan utsugning.

Eller för att sammanfatta skiljelinjen med ett citat från Socialdemokraternas partiledare, Stefan Lövfen: ”Vi behöver skapa ett globalt handslag mellan arbete och kapital” Och det är det som är det grundläggande problemet med den så kallade oppositionen oavsett om de kallar sig för socialdemokrater eller vänsterpartister. Tron på det reformistiska klassamarbetet. För det samarbetet övergav kapitalisterna för länge sen.

Det går inte att sträcka ut en hand åt den som inte vill ta emot den. Åt en som istället oavbrutet slår en, gång på gång. Arbetarklassen måste sluta vända andra kinden till. Det är dags att slå tillbaka. Klass mot klass!

Denna nyhet är publicerad under Demonstration, Klass mot klass, Nyheter, Röd Front, Tal.

Kommentarer inaktiverade.